Ja efter en jobbig höst där en svägerska dog i nov.- 09 helt hastigt en förmiddag så, hade vår hund, Kia, blivit allvarigt sjuk. Detta renderade både i veterinärbesök och mediciner förutom allt vaka vi fick vara med om, inte en lugn stund o det hade bara börjat. Jag kunde av naturliga själv inte närvara vid begravningen då jag vakade vid nämnda hund i hemmet. Jag fick aldrig ngt riktigt avslut på min svägerskas död o det tog mig mycket illa. Jag kände mig som en skurk när jag inte kunde närvara. Sedan ramlade jag på en stol o slog i en tand som gick sönder med efterbeh. som kostade skjortan. Op. ett långfinger på vä hand. Min man som aldrig är sjuk i den bemärkelsen op. för bråck o efter 11 dgr sprack såret o det blev infekterat av staffylococcer. Stor pc.beh i hästväg o omläggningar då såret måste klippas upp o läkas inifrån. Detta har tagit lång tid för både mig o min man att komma över. Orken är inte tillbaka än o op gjordes 28 april 2010. Mitt arbetsinstrument, symaskinen gick sönder, data, så det finns ingen här som kan laga d enutan den måste forslas till Borås. Allt detta sedan i november fram till dags dato har varit ett rent elände men jag intalar mig att det ska gå bra, min min tillfrisknar så småningom o jag börjar se lite ljusare på tillvaron. Har 2 ggr tidigare gått i den berömda väggen varav den första var värst. Tänk att sitta på kanten till ett stort svart hål, drösa ner o inte ta sig upp i första taget. Det är inget jag önskar min värsta ovän, om jag hade ngn! Det har tagit år att ta sig upp nästippen över hålet o att i det närmast varit apatiskt till allt. Nu har jag fått upp mer än nästippen ovanför hålet o jag kämpar på o har kommit så långt att jag kan skratta åt mg själv i vissa situationer. Det här var jag så rädd att hamna i igen för när det var som värst o jag vaknade på morgonen ville jag bara att det skulle vara kväll så jag fick sova. Diska o laga mat var inte att tänka på o att gå in i duschen o tvätta håret var så oövervinnerligt att det inte går att beskriva. Jag har aldrig varit rädd att gå ut med mina upplevelser o har tills nu fått många vänner i samma situation, tänk att det fanns så många? Hoppas o jag vet att jag hjälpt en del som varit i samma situation o kunnat puscha dem o vi har en mycket värdefull kommunikation tillsammans. Har en firma där jag förklarar att idag så mår jag inte så bra men det är inget fel på dig som kommer om jag ser grinig ut det är bara inte min dag idag.Jag har alltid fått pos. reaktioner på mitt rättframma sätt o det tror jag har hjälpt mig att återhämta mig så sakterliga. Man kan faktiskt bli stämplad som "tokig" o det har jag eliminerat. Nog om detta men jag vill skriva så att Ni som känner igen Er inte ska tro att det inte går att komma tillbaka, jag är ett levande bevis på det. Räddningen kom när jag vann en tävling o fick blogga på dess tidning o ha kontakt med ett ypperligt labb som kom med så kloka ord, mat o träningsprogram m.m. för det bröt mina dåliga dagar o jag hade ingenting att skylla på, nu skulle det tränas o det gjorde jag, tvingade mig i en början men sedan gick allt av sig självt. Jag har fått en annan syn på tillvaron o gläds åt mitt yrke o min trädgård vilket jag inte gjort på flera år. Min man är glad igen för orolig var det minsta man kunde säga att han var. Nu ser jag som sagt ljust på framtiden o kan focusera på ett annat plan än tidigare. Så hav tröst Ni andra som hamnat i min situation, jag kunde Ni kan också. Jag över!!!!
Kram på Er o nästa inlägg ska inte bli så sorgligt.
